The Computer straight from hell!!
Var ska jag börja? Den händelsesekvensen som följde efter jag hade fått de olika datorkomponenterna till min nya dator är så otrolig att det är komiskt/tragiskt/skärmande och oförstårligt. Att en individ kan råka ut för sådana osannolika händelser är makalöst. Det höll dessutom på att upprepas när jag byggde min senaste dator, men (peppar, peppar...) så verkar det inte bli så.
Jag byggde upp datorn efter konstens alla regler, pluggade in strömkabeln och tryckte på power-knappen. Ingenting hände... inga fläktar startade, inget pip, ingen bild, ingenting. Det enda livstecken var att en liten, liten ljusdiod lös vid minnena. Jag förstod inte vad som var fel, det första jag tänkte på var att nätaggregatet hade gått sönder. Shit happens. Jag kontaktade affären och berättade vad som hade hänt, och försäljaren trodde det samma så han beställde ett nytt nätaggregat åt mig. Jag tyckte det var ofattbart men lite visste jag vad som skulle komma senare.
Jag hade besök av Jocke som undersökte datorn noga, och så kommenterade han att moderkortet satt lite snett... Något som jag själv funderade över. Då kom jag på att jag hade glömt distansnipplarna som sätts i chassit för att moderkortet inte ska kortslutas. Vilket moderkortet var. Tur var att Gigabyte hade satt in en spärr som gjorde att datorn inte startade om moderkortet var kortslutet, så inget gick sönder. Jag satte dit nipplarna och satte på datorn. Med ett tjut från alla fläktar startade datorn. Bios kom upp och jag kunde börja installera windows.
Min dator, observera plexiglaset på sidan och fläkten som lyser.
Men då uppkom ett märkligt fel och det var att jag kunde inte formatera hårddiskens alla partitioner. Jag hade delat upp den i fyra 40GB:s-partitioner men en av dessa kunde inte formateras... Hur jag än försökte, så jag körde en diskscan och fann att flera skadade sektioner. Jag hade fått en trasig hårddisk direkt från fabriken! Först tänkte jag kontakta datorbutiken som jag hade köpt den ifrån, men eftersom routern jag köpte samtidigt OCKSÅ var trasig så orkade jag inte krångla med dem. Så två varor på den ordern hade fabriksfel, snacka om otur! Istället kontaktade jag Maxtor direkt och fick ett RMA-nummer. Men inte förrän efter sommaren så skickade jag i väg den, detta för att jag flyttade sensommaren 2004. Jag fick helt enkelt använda min gamla hårddisk, som i och för sig funkade alldeles utmärkt.
Var allt frid och fröjd? Nej naturligtvis inte (ursäkta att jag låter så cynisk). Jocke var med när jag startade upp datorn och så i Bios fanns det temperaturövervakning och även en varningsfunktion för olika temperaturer som man kunde ställa in. Jocke ställde in den på 50°C, den pep. Så jag ställde upp den på 60°C (och det är högt i datorsammanhang). Men när jag formaterade hårddisken eller jobbade med datorn på att sätt så pep den, så jag ställde upp den till 70°C! Så installerade jag SpeedFan eftersom Jocke rekommenderade det.
Temperaturer med orginalkylning: CPU 55°C idle.
Kanske hade hårddisken gått sönder för jag hade ingen kylning av den och den blev helt enkelt för varm. Jag vet inte. Men det var mer besvär. Datorn väsnades så pass mycket att jag var tvungen att ha hörlurar med musik på för att stå ut! Det gick så långt att jag slutade använda datorn, det var inte kul att starta den när den lät så mycket. Fläkten till grafikkortet tjöt, fläkten på sidan av datorn vibrerade så hela plexiglaset vibrerade. Dessutom hade jag en högljudd fläkt i nätaggregatet och ytterligare en på moderkortet. Men värst av alla var processorfläkten som var en Delta High Speed 50mm. Det kändes hopplöst, jag letade på alla forum och alla hårdvarusidor om problemet. Där kom det fram det jag hade behövt veta innan jag köpte datorn. För det första var chassit det sämsta tänkbara, det var dålig passform, det var instabilt och vassa kanter överallt så jag skar mig hela tiden när jag mekade med datorn. Moderkortet hade en fläkt som tjöt, vilket var onödigt för om jag hade köpt ett Asus eller Abit så hade kylningen till chipset varit passivt. Eller om jag hade köpt det billigare Gigabyte GA-7N200-L som också hade passiv kylning. Men jag minns när jag beställde moderkortet att jag tyckte det var häftigt med en fläkt till chipset på moderkortet, ett bevis för att det var en prestanda-dator...
Observera fläkten mitt på, och dessutom alla glada färger som socklarna är markerade med. Skiljer sig från mitt förra moderkort. Däremot är ide-kontakterna och atx-kontakten exemplariskt placerad!
Sweex Xenon XS, det syns på bilden att chassit är billigt. Tunn, sylvass plåt, dålig passform och instabilt.
Observera även Yin-Yang symbolen i botten av chassit.
Maxtor DiamondMax Plus 9 160GB S-ata.
Hur jag löste den höga temperaturen och den extremt höga ljudnivån kommer nästa gång. Men jag har haft problem med denna dator ända till jag sålde den i vintras. Det moderkortet och det chassit gick inte ihop, det var som chassit var besatt av en ond demon och vägrade samarbeta med moderkortet. För jag använde chassit till mitt gamla moderkort och det gick alldeles utmärkt, men mer om det nästa gång.
Jag byggde upp datorn efter konstens alla regler, pluggade in strömkabeln och tryckte på power-knappen. Ingenting hände... inga fläktar startade, inget pip, ingen bild, ingenting. Det enda livstecken var att en liten, liten ljusdiod lös vid minnena. Jag förstod inte vad som var fel, det första jag tänkte på var att nätaggregatet hade gått sönder. Shit happens. Jag kontaktade affären och berättade vad som hade hänt, och försäljaren trodde det samma så han beställde ett nytt nätaggregat åt mig. Jag tyckte det var ofattbart men lite visste jag vad som skulle komma senare.
Jag hade besök av Jocke som undersökte datorn noga, och så kommenterade han att moderkortet satt lite snett... Något som jag själv funderade över. Då kom jag på att jag hade glömt distansnipplarna som sätts i chassit för att moderkortet inte ska kortslutas. Vilket moderkortet var. Tur var att Gigabyte hade satt in en spärr som gjorde att datorn inte startade om moderkortet var kortslutet, så inget gick sönder. Jag satte dit nipplarna och satte på datorn. Med ett tjut från alla fläktar startade datorn. Bios kom upp och jag kunde börja installera windows.
Min dator, observera plexiglaset på sidan och fläkten som lyser.
Men då uppkom ett märkligt fel och det var att jag kunde inte formatera hårddiskens alla partitioner. Jag hade delat upp den i fyra 40GB:s-partitioner men en av dessa kunde inte formateras... Hur jag än försökte, så jag körde en diskscan och fann att flera skadade sektioner. Jag hade fått en trasig hårddisk direkt från fabriken! Först tänkte jag kontakta datorbutiken som jag hade köpt den ifrån, men eftersom routern jag köpte samtidigt OCKSÅ var trasig så orkade jag inte krångla med dem. Så två varor på den ordern hade fabriksfel, snacka om otur! Istället kontaktade jag Maxtor direkt och fick ett RMA-nummer. Men inte förrän efter sommaren så skickade jag i väg den, detta för att jag flyttade sensommaren 2004. Jag fick helt enkelt använda min gamla hårddisk, som i och för sig funkade alldeles utmärkt.
Var allt frid och fröjd? Nej naturligtvis inte (ursäkta att jag låter så cynisk). Jocke var med när jag startade upp datorn och så i Bios fanns det temperaturövervakning och även en varningsfunktion för olika temperaturer som man kunde ställa in. Jocke ställde in den på 50°C, den pep. Så jag ställde upp den på 60°C (och det är högt i datorsammanhang). Men när jag formaterade hårddisken eller jobbade med datorn på att sätt så pep den, så jag ställde upp den till 70°C! Så installerade jag SpeedFan eftersom Jocke rekommenderade det.
Temperaturer med orginalkylning: CPU 55°C idle.
Kanske hade hårddisken gått sönder för jag hade ingen kylning av den och den blev helt enkelt för varm. Jag vet inte. Men det var mer besvär. Datorn väsnades så pass mycket att jag var tvungen att ha hörlurar med musik på för att stå ut! Det gick så långt att jag slutade använda datorn, det var inte kul att starta den när den lät så mycket. Fläkten till grafikkortet tjöt, fläkten på sidan av datorn vibrerade så hela plexiglaset vibrerade. Dessutom hade jag en högljudd fläkt i nätaggregatet och ytterligare en på moderkortet. Men värst av alla var processorfläkten som var en Delta High Speed 50mm. Det kändes hopplöst, jag letade på alla forum och alla hårdvarusidor om problemet. Där kom det fram det jag hade behövt veta innan jag köpte datorn. För det första var chassit det sämsta tänkbara, det var dålig passform, det var instabilt och vassa kanter överallt så jag skar mig hela tiden när jag mekade med datorn. Moderkortet hade en fläkt som tjöt, vilket var onödigt för om jag hade köpt ett Asus eller Abit så hade kylningen till chipset varit passivt. Eller om jag hade köpt det billigare Gigabyte GA-7N200-L som också hade passiv kylning. Men jag minns när jag beställde moderkortet att jag tyckte det var häftigt med en fläkt till chipset på moderkortet, ett bevis för att det var en prestanda-dator...
Observera fläkten mitt på, och dessutom alla glada färger som socklarna är markerade med. Skiljer sig från mitt förra moderkort. Däremot är ide-kontakterna och atx-kontakten exemplariskt placerad!
Sweex Xenon XS, det syns på bilden att chassit är billigt. Tunn, sylvass plåt, dålig passform och instabilt.
Observera även Yin-Yang symbolen i botten av chassit.
Maxtor DiamondMax Plus 9 160GB S-ata.
Hur jag löste den höga temperaturen och den extremt höga ljudnivån kommer nästa gång. Men jag har haft problem med denna dator ända till jag sålde den i vintras. Det moderkortet och det chassit gick inte ihop, det var som chassit var besatt av en ond demon och vägrade samarbeta med moderkortet. För jag använde chassit till mitt gamla moderkort och det gick alldeles utmärkt, men mer om det nästa gång.
Snabbaste beslutprocessen hittills..
Våren 2004 bestämde jag mig för att uppgradera. Jag ville ha en ny dator när jag såg hur snabb min sambos dator var, dessutom hade Jocke trappat upp uppgraderingskriget två år tidigare genom att köpa en AMD Athlon (minns dock inte vilken) och ett GeForce 4 Ti4200 (tror jag det var, inget budgetkort iaf). Men spiken i kistan var när Johan också köpte nytt. Fick låna 11000kr av sina föräldrar och köpte efter mina rekommendationer en dator jag ville ha. Detta kunde inte fortsätta, jag blev tvingad till motaktion!
Jag "visste" vad jag skulle satsa på och vad jag skulle spara in på.. Men problemet var det att jag hade inte orken/lusten eller viljan att undersöka varje komponent grundligt.. Därför hade jag missat en del som hade hänt under åren inom datorutvecklingen. Inte den teknikiska biten utan mer den praktiskta biten. Mer om det senare..
Vad jag visste var att AMD:s Athlon XP-modell var mer prisvärd och snabbare än dåtidens Intel Pentium 4. Dessutom ville jag inte stötta ett bolag som nästan hade monopol. Sedan visste jag att AMD precis släppt en ny version av XP-modellen, nämligen Barton-kärnan som innebar högre busshastighet och dubbelt så stor cache (jag ville ju inte ha en budgetprocessor längre). Sen ville jag kosta på moderkortet rejält, som förra gången ville jag ha ett påkostat Asus eller Abit. Jag funderade på ett Asus A7N8X/A7N8X-X eller ett Abit AN7/NF7-S, även ett EpoX EP-8RDA3+ var intressant. Det jag efterfrågade var nVidia nForce 2 chipset med dual channel och stöd för s-ata hårddisk. Men det var allt jag undersökte..
Jag jämförde modellerna lite lamt, men istället för de uppräknade hittade jag Gigabytes dyraste nForce 2 modell. Nämligen GA-7N400 Pro 2, som hade både dual channel och s-ata stöd, dessutom så fanns det fyra minnessocklar och det var det som fick mig att bestämma mig. Dessvärre undersökte jag det inte djupare. Det är nämligen så att nVidias nForce 2 chipset stödjer endast tre minnesmoduler, men Gigabyte hade i sin vanliga ordning modifierat moderkortet så att det klarade fyra minnesmoduler. Men endast om de kördes i den lägsta hastigheten 133Mhz. Men jag hade köpte PC3200 minne som gick 200Mhz och min processor använde en busshastighet på 166Mhz, vilket gjorde att den fjärde minnesplatsen var helt onödig för mig. Men det kom jag inte på förrän jag skulle uppgradera minnet ett drygt år senare. Men det var inte det enda problemet, vilket det återkommer jag till.
Beslutprocessen blev snabb även när det gällde processorn. Jag ville ha den senaste kärnan, samtidigt som AMD faktiskt ha släppt deras nya, fina Athlon 64 bara två månader tidigare. Men antingen missade jag det eller så var de nya processorerna för dyra. Jämfört med Palomino hade Barton gått ytterligare ett steg i Moores lag och gått ned från 0,18μm till 0,13μm samt 25% högre FSB och dubbelt så stor intern cache, 256KB mot 512KB. Den läxan jag hade lärt mig var att prestanda skillnaden mellan två processorer med mindre än 50 % frekvensdifferens är knappt märkbar. Därför köpte jag den lägst klockade Barton-processorn kallad, XP +2500 med 1833Mhz dvs. en multiplier på 11. Detta är intressant med tanke på att jag fördubblade frekvensen från 233Mhz till 466Mhz, för att fördubbla nästa steg borde jag ha köpt en processor med en frekvens på 933Mhz och nästkommande på 1866Mhz. Men så som det nu föll sig så blev steget nästan fyra gånger högre i frekvens.
På den gamla goda tiden (i detta sammanhang 8 år tillbaka i tiden) var ett minne inget speciellt, man köpte den mängden man behövde utan någon direkt tanke på tillverkare eller hastighet. Det fanns mer eller mindre bara en hastighet att välja på: PC100. Men mycket hade hänt i och med att AMD införde DEC:s Alpha-arkitektur med DDR (double data rate). Med tanke på att DEC införde denna arkitektur i mitten av 90-talet och den höll AMD Intel stången från 1999 till 2004 var den väldigt fantastiskt! Vid den tiden jag köpte denna dator fanns det Sdram-minnen utan DDR, det fanns DDR Sdram, Intels misslyckade Rdram och Intels nya DDR2 Sdram. De senare fanns i ett antal olika hastigheter. Dessutom olika dyra minnesmoduler för samma kapacitet och hastighet. Jag såg det som lurendrejeri och köpte de billigaste PC3200 2x256MB (detta för att jag ville hålla vägen öppen för en uppgradering i framtiden och två moduler för att kunna köra dom i dual channel). Det känns som en rolig hälsning från förr i världen med två minnes-moduler, precis som på simm-tiden med Intel P5-arkitektur. Var detta ett bra val då? Nej, knappast...
Egentligen tänkte jag att "del-uppgradera", dvs. köpa bara det som var nödvändigt att köpa för att datorn skulle fungera och behålla det jag kunde behålla. I det här fallet skulle jag köpa ny processor, moderkort, minne och strömförsörjning. Sedan uppgradera vidare i ett senare skede. Jag kunde behålla mitt grafikkort eftersom PCI Express inte hade etablerats ännu, så hade moderkortet en AGP-port. Även hårddisken kunde jag behålla, men det är rätt besvärligt att installera windows på en existerande hårddisk med andra filer på, även om den är uppdelad i partitioner. Lättaste är att köpa en ny hårddisk och behålla den gamla som slave. Så jag tog en ny Maxtor S-ata hårddisk på 160GB i sista stund. Var det ett bra val? Det kunde det ha varit...
Nu återstod endast strömförsörjningen. Det var nämligen så att redan på Alphas tid var den arkitekturen strömkrävande, och jämfört med Intel:s P6-arkitektur fanns det ett krav från AMD att effekten på nätaggregatet skulle minst vara 300 watt, tillskillnad från de flesta nätaggregat som höll sig på 200-250 watt innan Athlon introducerades. Eftersom jag hade köpt ett chassi för P6 hade mitt nätaggregat endast 250 watt, men ATX-standarden var oförändrad. Detta lämnade mig med två val:
Så här ser beställningen ut (helt autentisk skärmdump faktiskt). När jag gjorde denna skärmdump hade jag tid att ångra mig, men det gjorde jag inte och det skulle stå mig dyrt. Dyrt i tid, pengar, tålamod och datorglädje. Men mer om det nästa gång...
Jag "visste" vad jag skulle satsa på och vad jag skulle spara in på.. Men problemet var det att jag hade inte orken/lusten eller viljan att undersöka varje komponent grundligt.. Därför hade jag missat en del som hade hänt under åren inom datorutvecklingen. Inte den teknikiska biten utan mer den praktiskta biten. Mer om det senare..
Vad jag visste var att AMD:s Athlon XP-modell var mer prisvärd och snabbare än dåtidens Intel Pentium 4. Dessutom ville jag inte stötta ett bolag som nästan hade monopol. Sedan visste jag att AMD precis släppt en ny version av XP-modellen, nämligen Barton-kärnan som innebar högre busshastighet och dubbelt så stor cache (jag ville ju inte ha en budgetprocessor längre). Sen ville jag kosta på moderkortet rejält, som förra gången ville jag ha ett påkostat Asus eller Abit. Jag funderade på ett Asus A7N8X/A7N8X-X eller ett Abit AN7/NF7-S, även ett EpoX EP-8RDA3+ var intressant. Det jag efterfrågade var nVidia nForce 2 chipset med dual channel och stöd för s-ata hårddisk. Men det var allt jag undersökte..
Jag jämförde modellerna lite lamt, men istället för de uppräknade hittade jag Gigabytes dyraste nForce 2 modell. Nämligen GA-7N400 Pro 2, som hade både dual channel och s-ata stöd, dessutom så fanns det fyra minnessocklar och det var det som fick mig att bestämma mig. Dessvärre undersökte jag det inte djupare. Det är nämligen så att nVidias nForce 2 chipset stödjer endast tre minnesmoduler, men Gigabyte hade i sin vanliga ordning modifierat moderkortet så att det klarade fyra minnesmoduler. Men endast om de kördes i den lägsta hastigheten 133Mhz. Men jag hade köpte PC3200 minne som gick 200Mhz och min processor använde en busshastighet på 166Mhz, vilket gjorde att den fjärde minnesplatsen var helt onödig för mig. Men det kom jag inte på förrän jag skulle uppgradera minnet ett drygt år senare. Men det var inte det enda problemet, vilket det återkommer jag till.
Beslutprocessen blev snabb även när det gällde processorn. Jag ville ha den senaste kärnan, samtidigt som AMD faktiskt ha släppt deras nya, fina Athlon 64 bara två månader tidigare. Men antingen missade jag det eller så var de nya processorerna för dyra. Jämfört med Palomino hade Barton gått ytterligare ett steg i Moores lag och gått ned från 0,18μm till 0,13μm samt 25% högre FSB och dubbelt så stor intern cache, 256KB mot 512KB. Den läxan jag hade lärt mig var att prestanda skillnaden mellan två processorer med mindre än 50 % frekvensdifferens är knappt märkbar. Därför köpte jag den lägst klockade Barton-processorn kallad, XP +2500 med 1833Mhz dvs. en multiplier på 11. Detta är intressant med tanke på att jag fördubblade frekvensen från 233Mhz till 466Mhz, för att fördubbla nästa steg borde jag ha köpt en processor med en frekvens på 933Mhz och nästkommande på 1866Mhz. Men så som det nu föll sig så blev steget nästan fyra gånger högre i frekvens.
På den gamla goda tiden (i detta sammanhang 8 år tillbaka i tiden) var ett minne inget speciellt, man köpte den mängden man behövde utan någon direkt tanke på tillverkare eller hastighet. Det fanns mer eller mindre bara en hastighet att välja på: PC100. Men mycket hade hänt i och med att AMD införde DEC:s Alpha-arkitektur med DDR (double data rate). Med tanke på att DEC införde denna arkitektur i mitten av 90-talet och den höll AMD Intel stången från 1999 till 2004 var den väldigt fantastiskt! Vid den tiden jag köpte denna dator fanns det Sdram-minnen utan DDR, det fanns DDR Sdram, Intels misslyckade Rdram och Intels nya DDR2 Sdram. De senare fanns i ett antal olika hastigheter. Dessutom olika dyra minnesmoduler för samma kapacitet och hastighet. Jag såg det som lurendrejeri och köpte de billigaste PC3200 2x256MB (detta för att jag ville hålla vägen öppen för en uppgradering i framtiden och två moduler för att kunna köra dom i dual channel). Det känns som en rolig hälsning från förr i världen med två minnes-moduler, precis som på simm-tiden med Intel P5-arkitektur. Var detta ett bra val då? Nej, knappast...
Egentligen tänkte jag att "del-uppgradera", dvs. köpa bara det som var nödvändigt att köpa för att datorn skulle fungera och behålla det jag kunde behålla. I det här fallet skulle jag köpa ny processor, moderkort, minne och strömförsörjning. Sedan uppgradera vidare i ett senare skede. Jag kunde behålla mitt grafikkort eftersom PCI Express inte hade etablerats ännu, så hade moderkortet en AGP-port. Även hårddisken kunde jag behålla, men det är rätt besvärligt att installera windows på en existerande hårddisk med andra filer på, även om den är uppdelad i partitioner. Lättaste är att köpa en ny hårddisk och behålla den gamla som slave. Så jag tog en ny Maxtor S-ata hårddisk på 160GB i sista stund. Var det ett bra val? Det kunde det ha varit...
Nu återstod endast strömförsörjningen. Det var nämligen så att redan på Alphas tid var den arkitekturen strömkrävande, och jämfört med Intel:s P6-arkitektur fanns det ett krav från AMD att effekten på nätaggregatet skulle minst vara 300 watt, tillskillnad från de flesta nätaggregat som höll sig på 200-250 watt innan Athlon introducerades. Eftersom jag hade köpt ett chassi för P6 hade mitt nätaggregat endast 250 watt, men ATX-standarden var oförändrad. Detta lämnade mig med två val:
- Behålla mitt chassi och köpa nytt nätaggregat
- Köpa ett nytt chassi
Så här ser beställningen ut (helt autentisk skärmdump faktiskt). När jag gjorde denna skärmdump hade jag tid att ångra mig, men det gjorde jag inte och det skulle stå mig dyrt. Dyrt i tid, pengar, tålamod och datorglädje. Men mer om det nästa gång...
Upptakt till uppgradering...
Jag hade tappat lite av mitt datorintresse under 2002-2003, dels beroende på att jag hade långtgående planer på att resa till Australien. Så jag fortsatte med min guldknapp som tickade på utan några som helst bekymmer. Jag kunde spela alla spel med högsta inställningar och det flöt på fint.. Tack vare grafikkortet GeForce 2 GTS som var en bra investering. Under hösten 2003 träffade jag min blivande sambo som också är intresserad av datorer, inte lika nerdig som mig men ändå. Hon köpte en färdigbyggd dator från Komplett i november 2002 med:
Så ser den ut, 80mm fläkten som utblås satte jag dit långt senare.
Min manlighet klarade av hennes överlägsenhet i 8 månader.. Kolla bara jämförelsen här nedanför!
Siffrorna vid sidan anger den faktor som hennes dator var snabbare än min..
Hennes processor gick nästan 4 gånger snabbare än min. Men om jag skulle ha följt den uppgraderingstakten jag höll i början skulle jag ha uppgraderat till en processor med 933Mhz som är dubbelt så snabb som 466Mhz. Men nu hände inte det, främst för att jag inte hade pengar när jag pluggade. Så nu efter nästan 5 år efter jag köpte guldknappen skulle jag bygga nytt. Men till vad?
- AMD Athlon XP +2000 (Palomino-kärnan)
- MSI 745 Ultra
- PC2700 256MB CAS 2
- Asus V8170 Magic (nVidia GeForce 4 MX 420)
- Seagate 7200rpm ide-100 55GB
- 19" CRT Hansol
- samt ett mycket kompetent chassi från Silverstone
Så ser den ut, 80mm fläkten som utblås satte jag dit långt senare.
Min manlighet klarade av hennes överlägsenhet i 8 månader.. Kolla bara jämförelsen här nedanför!
Siffrorna vid sidan anger den faktor som hennes dator var snabbare än min..
Hennes processor gick nästan 4 gånger snabbare än min. Men om jag skulle ha följt den uppgraderingstakten jag höll i början skulle jag ha uppgraderat till en processor med 933Mhz som är dubbelt så snabb som 466Mhz. Men nu hände inte det, främst för att jag inte hade pengar när jag pluggade. Så nu efter nästan 5 år efter jag köpte guldknappen skulle jag bygga nytt. Men till vad?
Uppgradering av guldknappen
Sensommaren 2000 fyllde jag år och önskade mig en bänkdiskmaskin, och jag fick 2500kr för att köpa en sån. Men efter mycket mätande så insåg jag att jag inte fick plats med en på min diskbänk. Så istället köpte jag ett nytt grafikkort. Jag hade spanat länge på ett nVidia GeForce 256 DDR, som var en utgående modell och var svår att få tag i. Priset låg omkring 1500kr, men nu när jag fick pengar så köpte jag det dyraste och snabbaste grafikkortet på marknaden: nVidia GeForce 2 GTS. Visserligen kom nVidia GeForce 2 Ultra ut på hösten, men de hade inte kommit ut på den svenska marknaden. För 2500kr fick jag ett Asus V7700 GTS Pure..
Asus V7700 GTS Pure. Jag tyckte det var komiskt med en fläkt på grafikkortet, men den kom att irritera mig mycket senare.
Eftersom det var ett "Pure" så fattades video-out kontakten. Men jäklar vad snabbt det var!
Sedan bytte jag från Windows 98 till Windows 2000, vilket har nog varit mitt bästa beslut någonsin. Maken till ostabil system som 98 och maken till stabil system som 2000, har jag inte stött på under hela min tid som nerd! Vilket fall som helst, så efter att minnespriset låg så högt hösten 1999, så sjönk det kraftigt och under sensommaren 2001 låg det på en rekordlåg nivå. Jag och Jocke slog till på var sin 256MB PC133 för drygt 400kr i slutet av augusti. Jämför det med de 2500kr 128MB PC100 kostade 2 år tidigare. På den här tiden var det inte så viktigt med CAS-tider, orginal minnen eller kylning av minnet som det skulle senare bli.
PC133 256MB
Vintern 2001/2002 introducerades ide cd-brännare, det betydde i praktiken att inget dyrt SCSI-kort behövdes och priserna sjönk även på cd-brännaren. Så jag köpte en LG cd-brännare från Onoff för 1300kr, detta för att "bränna över" filer från min överfulla 14GB:s hårddisk.
LG ide cd-brännare. Funkade bra, men blev väldigt varm!
Inköpet av cd-brännaren var ganska onödigt eftersom jag 20 dagar senare köpte en ny hårddisk. Det är intressant vad förutfattade meningar om varumärken kan få för inverkan på inköp. Jag köpte en IBM, eftersom jag kände till IBM väl. Fujitsu och Western Digital hade jag ägt sen tidigare och det märkte inga fel eller nackdelar med dem. Seagate är världens största tillverkare av hårddiskar, men 1999 hörde jag av någon, eller läste på nätet att de var dåliga. Därför har jag sedan dess vägrar köpa Seagate! Min sambo har två Seagate hårddiskar som funkar väl, de blir inte så varma, men de piper något under drift. Maxtor hörde jag talas om under 1999, men tyckte ändå "usch..", sedan läste jag på nätet i januari 2002 att deras hårddiskar är alldeles utmärkat, framförallt var de extremt tysta. På något hårdvaru-forum på internet var det någon som skrev som hade precis köpte en Maxtor att han trodde den var sönder, den var för tyst! Jag köpte i alla fall en Maxtor Diamond D540X 60GB. Det bästa hårddisk köp jag har hittills gjort! Jämfört med IBM Deskstar 14GXP hade Maxtor:n lägre rotationshastighet (5400r/m mot IBM:s 7200r/m). Medan cachen var 4 gånger större (2048KB mot 512KB), och det gör nog mer skillnad, för jag märkte ingen försämring av prestanda när jag bytte. Den är helt otroligt tyst, det går inte att höra den när den arbetar, den vibrerar inte heller. Helt underbar!
Underbar liten hårddisk, tänk om alla hårddiskar skulle kunna vara som den här! :D
I mellandagarna 2001 så gick ljudkortet sönder! Jag hade bytt ut cd-rom:en mot en begagnad cd-rom, eftersom Sony cd-rom:en funkade så dåligt. För det första tog det jättelång tid för den att varva upp, sen dog den och snurrade jättelångsamt... När jag bytte ut den så slutade min joystick att fungera, och jag kunde inte fatta varför. Jag testade allt, men så märkte jag att Windows tappade drivrutinen... av att jag bytte cd-rom:en! Tack så mycket Bill Gates! Jag försökte med allt, hämtade drivrutiner från nätet, använde Windows egna drivrutiner, men inget fungerade. Så jag köpte ett nytt ljudkort i mars 2002...
Soundblaster hade introducerat deras top-of-the-line-serie Audigy i augusti 2001, och nu slog jag till på ett sådan. Det kostade lite mer än 1000kr, men drivrutinerna funkade och ljudbilden var betydligt bättre. Mer massivt, klart och detaljerat...
Creative SoundBlaster Audigy
Tillbaka till grafikkortet. Efter ett halvår började det tjuta hög om datorn, en fläkt hade gått sönder! Jag trodde att det var processorfläkten och köpte en ny fläkt direkt. Men det var inte den. En kompis var hemma hos mig och konstaterade att det var fläkten till grafikkortet. Han plockade bort fläkten och "öppnade" den. Tydligen hade den skurit sig på något sätt... Han rengjorde den och bytte ut smöroljan med olivolja (så min dator luktade gott efter det). Det höll ett tag, sen kom det tillbaka. Då tog han cykelolja istället, och då funkade den. Dessvärre blev jag tvungen att göra om processen själv en gång i halvåret.
Asus V7700 GTS Pure. Jag tyckte det var komiskt med en fläkt på grafikkortet, men den kom att irritera mig mycket senare.
Eftersom det var ett "Pure" så fattades video-out kontakten. Men jäklar vad snabbt det var!
Sedan bytte jag från Windows 98 till Windows 2000, vilket har nog varit mitt bästa beslut någonsin. Maken till ostabil system som 98 och maken till stabil system som 2000, har jag inte stött på under hela min tid som nerd! Vilket fall som helst, så efter att minnespriset låg så högt hösten 1999, så sjönk det kraftigt och under sensommaren 2001 låg det på en rekordlåg nivå. Jag och Jocke slog till på var sin 256MB PC133 för drygt 400kr i slutet av augusti. Jämför det med de 2500kr 128MB PC100 kostade 2 år tidigare. På den här tiden var det inte så viktigt med CAS-tider, orginal minnen eller kylning av minnet som det skulle senare bli.
PC133 256MB
Vintern 2001/2002 introducerades ide cd-brännare, det betydde i praktiken att inget dyrt SCSI-kort behövdes och priserna sjönk även på cd-brännaren. Så jag köpte en LG cd-brännare från Onoff för 1300kr, detta för att "bränna över" filer från min överfulla 14GB:s hårddisk.
LG ide cd-brännare. Funkade bra, men blev väldigt varm!
Inköpet av cd-brännaren var ganska onödigt eftersom jag 20 dagar senare köpte en ny hårddisk. Det är intressant vad förutfattade meningar om varumärken kan få för inverkan på inköp. Jag köpte en IBM, eftersom jag kände till IBM väl. Fujitsu och Western Digital hade jag ägt sen tidigare och det märkte inga fel eller nackdelar med dem. Seagate är världens största tillverkare av hårddiskar, men 1999 hörde jag av någon, eller läste på nätet att de var dåliga. Därför har jag sedan dess vägrar köpa Seagate! Min sambo har två Seagate hårddiskar som funkar väl, de blir inte så varma, men de piper något under drift. Maxtor hörde jag talas om under 1999, men tyckte ändå "usch..", sedan läste jag på nätet i januari 2002 att deras hårddiskar är alldeles utmärkat, framförallt var de extremt tysta. På något hårdvaru-forum på internet var det någon som skrev som hade precis köpte en Maxtor att han trodde den var sönder, den var för tyst! Jag köpte i alla fall en Maxtor Diamond D540X 60GB. Det bästa hårddisk köp jag har hittills gjort! Jämfört med IBM Deskstar 14GXP hade Maxtor:n lägre rotationshastighet (5400r/m mot IBM:s 7200r/m). Medan cachen var 4 gånger större (2048KB mot 512KB), och det gör nog mer skillnad, för jag märkte ingen försämring av prestanda när jag bytte. Den är helt otroligt tyst, det går inte att höra den när den arbetar, den vibrerar inte heller. Helt underbar!
Underbar liten hårddisk, tänk om alla hårddiskar skulle kunna vara som den här! :D
I mellandagarna 2001 så gick ljudkortet sönder! Jag hade bytt ut cd-rom:en mot en begagnad cd-rom, eftersom Sony cd-rom:en funkade så dåligt. För det första tog det jättelång tid för den att varva upp, sen dog den och snurrade jättelångsamt... När jag bytte ut den så slutade min joystick att fungera, och jag kunde inte fatta varför. Jag testade allt, men så märkte jag att Windows tappade drivrutinen... av att jag bytte cd-rom:en! Tack så mycket Bill Gates! Jag försökte med allt, hämtade drivrutiner från nätet, använde Windows egna drivrutiner, men inget fungerade. Så jag köpte ett nytt ljudkort i mars 2002...
Soundblaster hade introducerat deras top-of-the-line-serie Audigy i augusti 2001, och nu slog jag till på ett sådan. Det kostade lite mer än 1000kr, men drivrutinerna funkade och ljudbilden var betydligt bättre. Mer massivt, klart och detaljerat...
Creative SoundBlaster Audigy
Tillbaka till grafikkortet. Efter ett halvår började det tjuta hög om datorn, en fläkt hade gått sönder! Jag trodde att det var processorfläkten och köpte en ny fläkt direkt. Men det var inte den. En kompis var hemma hos mig och konstaterade att det var fläkten till grafikkortet. Han plockade bort fläkten och "öppnade" den. Tydligen hade den skurit sig på något sätt... Han rengjorde den och bytte ut smöroljan med olivolja (så min dator luktade gott efter det). Det höll ett tag, sen kom det tillbaka. Då tog han cykelolja istället, och då funkade den. Dessvärre blev jag tvungen att göra om processen själv en gång i halvåret.
Guldknappen!
Det dröjde ända till slutet av september 1999, innan jag slog till. Orsaken var att jag inte hade tillräckligt med pengar. På hösten fick jag ju dubbla "löner", dels lönen från sommarjobbet och dels csn-bidraget. Till historien hör även att Johan (som jag har nämnt tidigare) också byggde nytt samtidigt som mig (det kändes som vi blev föräldrar samtidigt). Eftersom jag under våren och sommaren hade blivit så datorintresserad så ville han bygga exakt likadant, då han trodde att jag visste vad jag gjorde... Därför blev våra datorer så gott som identiska.
Det första som skillde var att han hade en gammal, men påkostad Nokia 17"-skärm (som jag tyckte var ENORM på den tiden), och jag hade ju bara en AST 15". Därför sprang jag till Siba och köpte en Panasonic SL70i 17"-skärm. (Detta var när TFT-skärmarna var dåliga och extremt dyra).
Panasonic SL70i (observera miniräknaren som ligger bredvid tangentbordet, det är en Sharp EL-512H som jag köpte på hösten 1992 eller 1993 för 250kr, den har jag bytt batteri på endast en gång och älskar den!)
Skärmen hade ganska kort bildrör och dessutom var det svarttonat för att kontrasten skulle bli bättre. En mycket bra skärm som höll i 3 år, då något hände en natt som gjorde skärmen inte kunde stängas av eller startas på normalt sätt och det blev störningar i bilden så den blev suddig. Men det fanns en funktion som gjorde skärmen mer ljussvag och då blev bilden någorlunda bra. Jag slängde den när jag flyttade sommaren 2006.
Efter mycket tänkande och diskuterande kom jag fram till att det var bäst att sälja datorn oslaktad, och därmed bygga nytt från grunden. Jag skrev ut en annons som jag hade gjort själv och satte upp i hela högskolan. Tillslut fick jag kontakt med en tjej som var intresserad. Priset var 4000kr, men jag ville inte sälja mitt ljudkort.. Men hon hade med sig en kille som tjatade på mig, samtidigt som Jocke sa att jag kunde köpa ett SoundBlaster PC128 för 349kr nere i stan. Så jag gick med på att sälja hela datorn för 4000kr.
Slutresultatet blev detta, jag har även med inkomster och utgifter i samband med datorköpet.
Eftersom frakten var så dyr för chassin, så köpte vi chassit på Konfac för 628kr. Problemet var bara det att vi var tvungna att beställa det i affären först och det tog ett tag innan de fick hem det. Vi köpte även var sin Sony cd-rom, även en kursare till mig köpte en sådan. Alla tre gick sönder inom några månader! Det betydde att jag fick hem hårdvaran, men ingen låda att montera den i.
Tråkig låda, men ganska tråkigt innehåll. Men helt otroligt vad stabilt!
Värt att notera är att strömförsörjningen sitter mycket bra till i nedre högra hörnet. Dock är FD-kontakten dåligt placerad bakom processor-slot:en..
PPGA till Slot 1 'converter'
nVidia Riva TnT2 m64
SoundBlaster PCI 128
IBM Deskstar 14GXP
Tillslut kom chassit, orsaken till namnet "Guldknappen" är att power-knappen var guldfärgad. Jag lackerade min knapp till svart dock.. "Svartknappen"
Färdigmonterat! Observera floppy-kabeln som ligger över grafikkortet och stör luftflödet.
Intressant jämförelse:
Observera att klockfrekvensen på processorn fördubblades mellan datorerna, och att chipset på grafikkortet hade nästan dubbelt så hög frekvens. Men 10 gånger så hög hastighet i texels/sekund. (Ignorera siffrorna om hårddisken mitt i).
Guldknappen har jag ägt i snart 8 år och den fungerar perfekt fortfarande! Dock var det en miss att:
Det första som skillde var att han hade en gammal, men påkostad Nokia 17"-skärm (som jag tyckte var ENORM på den tiden), och jag hade ju bara en AST 15". Därför sprang jag till Siba och köpte en Panasonic SL70i 17"-skärm. (Detta var när TFT-skärmarna var dåliga och extremt dyra).
Panasonic SL70i (observera miniräknaren som ligger bredvid tangentbordet, det är en Sharp EL-512H som jag köpte på hösten 1992 eller 1993 för 250kr, den har jag bytt batteri på endast en gång och älskar den!)
Skärmen hade ganska kort bildrör och dessutom var det svarttonat för att kontrasten skulle bli bättre. En mycket bra skärm som höll i 3 år, då något hände en natt som gjorde skärmen inte kunde stängas av eller startas på normalt sätt och det blev störningar i bilden så den blev suddig. Men det fanns en funktion som gjorde skärmen mer ljussvag och då blev bilden någorlunda bra. Jag slängde den när jag flyttade sommaren 2006.
Efter mycket tänkande och diskuterande kom jag fram till att det var bäst att sälja datorn oslaktad, och därmed bygga nytt från grunden. Jag skrev ut en annons som jag hade gjort själv och satte upp i hela högskolan. Tillslut fick jag kontakt med en tjej som var intresserad. Priset var 4000kr, men jag ville inte sälja mitt ljudkort.. Men hon hade med sig en kille som tjatade på mig, samtidigt som Jocke sa att jag kunde köpa ett SoundBlaster PC128 för 349kr nere i stan. Så jag gick med på att sälja hela datorn för 4000kr.
Slutresultatet blev detta, jag har även med inkomster och utgifter i samband med datorköpet.
Eftersom frakten var så dyr för chassin, så köpte vi chassit på Konfac för 628kr. Problemet var bara det att vi var tvungna att beställa det i affären först och det tog ett tag innan de fick hem det. Vi köpte även var sin Sony cd-rom, även en kursare till mig köpte en sådan. Alla tre gick sönder inom några månader! Det betydde att jag fick hem hårdvaran, men ingen låda att montera den i.
Tråkig låda, men ganska tråkigt innehåll. Men helt otroligt vad stabilt!
Värt att notera är att strömförsörjningen sitter mycket bra till i nedre högra hörnet. Dock är FD-kontakten dåligt placerad bakom processor-slot:en..
PPGA till Slot 1 'converter'
nVidia Riva TnT2 m64
SoundBlaster PCI 128
IBM Deskstar 14GXP
Tillslut kom chassit, orsaken till namnet "Guldknappen" är att power-knappen var guldfärgad. Jag lackerade min knapp till svart dock.. "Svartknappen"
Färdigmonterat! Observera floppy-kabeln som ligger över grafikkortet och stör luftflödet.
Intressant jämförelse:
Observera att klockfrekvensen på processorn fördubblades mellan datorerna, och att chipset på grafikkortet hade nästan dubbelt så hög frekvens. Men 10 gånger så hög hastighet i texels/sekund. (Ignorera siffrorna om hårddisken mitt i).
Guldknappen har jag ägt i snart 8 år och den fungerar perfekt fortfarande! Dock var det en miss att:
- Köpa budgetversion av Riva TnT2, jag kunde ha sparat in 500kr på processorn och köpt ett äkta TnT2.
- Lägga till 500kr och köpa en Celeron 466Mhz, istället för en 400Mhz.
- Krångla med en PPGA-processor med en converter till ett slot-1 moderkort.
Alternativsdjungeln
Som jag nämnde i mitt tidigare inlägg så stod jag i valet och kvalet över hur jag skulle uppgradera min dator. Jag hade två huvudalternativ, och det var ett nytt moderkort AT/ATX-micro för en AMD K6-2/K6-III eller en ny låda (inkl. nätaggregat) och ett ATX-moderkort för Intel Pentium 2/Celeron. Det senare alternativet var ju dyrare, samtidigt som jag kunde sälja hela min dator för ett högre pris och totalkostnaden skulle gå på ett ut mellan alternativen.
Det här är sammanställningen jag gjorde. Förlagan gjorde jag på en tråkig föreläsning om skärande bearbetning en solig vårdag i maj 1999. (Jag boomade den tentan..)
Sammanställningen innehåller flera alternativ, men eftersom det blir så smått på bilden så kommer nedan förstorade bilder av de olika alternativen.
AT/ATX-micro moderkortet jag funderade på att köpa var ett Spacewalker HOT-591P. Företaget kom sedan att byta namn till Shuttle och har nu gjort sig kända på sina Barebone-chassin som kallas XPC. Processorerna var AMD's K6-2 och K6-III, vilka är RISC-varianter på Intel's P55-arkitektur (dvs. Intel Pentium MMX). Men AMD hade utvecklat både chipset och processor-aktitekturen så den var någorlunda jämförbar med Intel Celeron. Av de tester jag hade några studerat, kom det fram att AMD's 3DNow-instruktioner utnyttjades bra av 3Dfx Voodoo-grafikkort. Därför tänkte jag även köpa ett sådant grafikkort. Att behålla mitt gamla grafikkort var inte intressat eftersom den nya AGP-porten för grafikkort hade precis introducerats. Vid denna tidpunkt hade låg produktionstakt och jordbävning i Taiwan pressat upp priserna på minne till mycket höga nivåer. PC100 128MB kunde kosta så mycket som 2500kr, vilket var det dubbla mot några månader tidigare! Därför planerade jag att köpa ett begagnat minne istället. En ny hårddisk ville jag också ha, och om jag minns rätt så hade IBM precis släppt sin GXP-serie som vars rotationshastighet låg på 7200 varv/minut och cache-minnet i hårddisken låg på 512KB (dubbel så mycket som i Fujitsu-hårddisken och 8 gånger så mycket som i Western Digital-hårddisken jag hade).
Det andra huvudalternativet som jag pedagogiskt färgade blått, grundade sig på att jag byggde upp datorn från grunden. Jag minns jag letade efter ett moderkort som skulle klara av en bussfrekvens på 133Mhz eftersom Intel planerade att lansera nya processorer på hösten med den bussfrekvensen. Det var även därför jag behövde en 'converter' som är helt enkelt ett dotterkort med en PPGA-sockel som passar i en slot-1 för Intel Pentium 2 och 3 processorer. Min tanke var att jag skulle inom en snar framtid uppgradera och byta processor till en Pentium 3. Tyvärr visade det sig att för det första var 440BX-chipset inte kompatibelt med "Coppermine"-processorerna (Coppermine är arbetsnamnet på Intels processorer med 133Mhz-bussfrekvens), för det andra så gick Intel över helt till PPGA-sockel, men modifierade den väldigt lite som kallade den FC-PGA-sockel som inte var kompatibel med PPGA-sockeln. Så den faktorn behövde jag inte ha tagit hänsyn till. Celeron (som är en budgetversion av Intel Pentium 2) fanns även som slot-1, men denna version höll på att försvinna vid den här tidpunkten. Prestandaskillnaden mellan en Celeron 400Mhz och en Celeron 466Mhz var minimal och inte märkbar vid normal användning. Men för mig handlade om kapprustningskriget.. 466 miljoner sväningar per sekund ÄR mer än 400 miljoner, så enkelt är det! Observera att grafikkortet var ett nVidia Riva TnT2 m64 (budgetversionen av Riva TnT2), eftersom ansågs att TnT2 var generellt sett det bästa grafikkortet på marknaden. Intressant är att grafikkortet tillverkades av ett svensk företag som hette Absolute Multimedia! Från början hade jag ställt in mig på att köpa ett Hercules Dynamite TnT, vilket hade nVidia Riva TnT-chips.. Men eftersom TnT2 släpptes under sommaren ville jag ha det nyaste. Trots att budgetversionen m64 var inte alls snabbare än det äldre TnT.
Jag har alltid haft ett gott öga till Asus moderkort, och Asus P2B ansågs vara det bästa, men det var också dyrt! Så jag kollade även på EpoX EP-BX3 som var betydligt billigar, men tillslut valde jag ett AOpen AX6BC.
Det här är sammanställningen jag gjorde. Förlagan gjorde jag på en tråkig föreläsning om skärande bearbetning en solig vårdag i maj 1999. (Jag boomade den tentan..)
Sammanställningen innehåller flera alternativ, men eftersom det blir så smått på bilden så kommer nedan förstorade bilder av de olika alternativen.
AT/ATX-micro moderkortet jag funderade på att köpa var ett Spacewalker HOT-591P. Företaget kom sedan att byta namn till Shuttle och har nu gjort sig kända på sina Barebone-chassin som kallas XPC. Processorerna var AMD's K6-2 och K6-III, vilka är RISC-varianter på Intel's P55-arkitektur (dvs. Intel Pentium MMX). Men AMD hade utvecklat både chipset och processor-aktitekturen så den var någorlunda jämförbar med Intel Celeron. Av de tester jag hade några studerat, kom det fram att AMD's 3DNow-instruktioner utnyttjades bra av 3Dfx Voodoo-grafikkort. Därför tänkte jag även köpa ett sådant grafikkort. Att behålla mitt gamla grafikkort var inte intressat eftersom den nya AGP-porten för grafikkort hade precis introducerats. Vid denna tidpunkt hade låg produktionstakt och jordbävning i Taiwan pressat upp priserna på minne till mycket höga nivåer. PC100 128MB kunde kosta så mycket som 2500kr, vilket var det dubbla mot några månader tidigare! Därför planerade jag att köpa ett begagnat minne istället. En ny hårddisk ville jag också ha, och om jag minns rätt så hade IBM precis släppt sin GXP-serie som vars rotationshastighet låg på 7200 varv/minut och cache-minnet i hårddisken låg på 512KB (dubbel så mycket som i Fujitsu-hårddisken och 8 gånger så mycket som i Western Digital-hårddisken jag hade).
Det andra huvudalternativet som jag pedagogiskt färgade blått, grundade sig på att jag byggde upp datorn från grunden. Jag minns jag letade efter ett moderkort som skulle klara av en bussfrekvens på 133Mhz eftersom Intel planerade att lansera nya processorer på hösten med den bussfrekvensen. Det var även därför jag behövde en 'converter' som är helt enkelt ett dotterkort med en PPGA-sockel som passar i en slot-1 för Intel Pentium 2 och 3 processorer. Min tanke var att jag skulle inom en snar framtid uppgradera och byta processor till en Pentium 3. Tyvärr visade det sig att för det första var 440BX-chipset inte kompatibelt med "Coppermine"-processorerna (Coppermine är arbetsnamnet på Intels processorer med 133Mhz-bussfrekvens), för det andra så gick Intel över helt till PPGA-sockel, men modifierade den väldigt lite som kallade den FC-PGA-sockel som inte var kompatibel med PPGA-sockeln. Så den faktorn behövde jag inte ha tagit hänsyn till. Celeron (som är en budgetversion av Intel Pentium 2) fanns även som slot-1, men denna version höll på att försvinna vid den här tidpunkten. Prestandaskillnaden mellan en Celeron 400Mhz och en Celeron 466Mhz var minimal och inte märkbar vid normal användning. Men för mig handlade om kapprustningskriget.. 466 miljoner sväningar per sekund ÄR mer än 400 miljoner, så enkelt är det! Observera att grafikkortet var ett nVidia Riva TnT2 m64 (budgetversionen av Riva TnT2), eftersom ansågs att TnT2 var generellt sett det bästa grafikkortet på marknaden. Intressant är att grafikkortet tillverkades av ett svensk företag som hette Absolute Multimedia! Från början hade jag ställt in mig på att köpa ett Hercules Dynamite TnT, vilket hade nVidia Riva TnT-chips.. Men eftersom TnT2 släpptes under sommaren ville jag ha det nyaste. Trots att budgetversionen m64 var inte alls snabbare än det äldre TnT.
Jag har alltid haft ett gott öga till Asus moderkort, och Asus P2B ansågs vara det bästa, men det var också dyrt! Så jag kollade även på EpoX EP-BX3 som var betydligt billigar, men tillslut valde jag ett AOpen AX6BC.
Sommaren 1999..
..var en varm sommar, högkonjunktur i Sverige och jag pluggade på högskolan. Mitt sommarjobb var som underhållstekniker där jag satt framför datorn hela dagarna och överförde underhållsrutiner mellan två affärssystem, riktigt hjärndött arbete..
Vilket fall som helst så hade jag under våren blivit riktigt datorintresserad, rörande hårdvara. Jag läste allt jag kom åt om processorer, minne, moderkort och grafikkort. Senaste nytt inom kapprustningen var att Jocke hade byggt nytt under våren och informerade att han hade en Intel Celeron 400Mhz som hade överklockat till 500Mhz.. Jag var chockad! Mer än dubbelt så mycket mot vad min processor tickade fram då.. Jag räknade mina pengar om och om och om igen, gjorde marknadsundersökningar, jättestora excelark med jämförelsetabeller över processorer. Under sommaren läste jag reviews och köpte Maxidator (en mycket trevlig datortidning om hårdvara som har gått i gravet), och blev fullständigt uppslukad av det.
Det är lite svårt att se vad det står, men jag jämför prestanda mellan AMD K6-2 450Mhz, K6-III 400Mhz, Intel Celeron 400Mhz och Celeron 466Mhz.
Jag avgränsade mig till två alternativ:
Hur jag gjorde återkommer jag till nästa gång! :)
Vilket fall som helst så hade jag under våren blivit riktigt datorintresserad, rörande hårdvara. Jag läste allt jag kom åt om processorer, minne, moderkort och grafikkort. Senaste nytt inom kapprustningen var att Jocke hade byggt nytt under våren och informerade att han hade en Intel Celeron 400Mhz som hade överklockat till 500Mhz.. Jag var chockad! Mer än dubbelt så mycket mot vad min processor tickade fram då.. Jag räknade mina pengar om och om och om igen, gjorde marknadsundersökningar, jättestora excelark med jämförelsetabeller över processorer. Under sommaren läste jag reviews och köpte Maxidator (en mycket trevlig datortidning om hårdvara som har gått i gravet), och blev fullständigt uppslukad av det.
Det är lite svårt att se vad det står, men jag jämför prestanda mellan AMD K6-2 450Mhz, K6-III 400Mhz, Intel Celeron 400Mhz och Celeron 466Mhz.
Jag avgränsade mig till två alternativ:
- Behålla AT-lådan och sälja moderkort, processor, minnen, grafikkort och hårddiskarna. Sedan köpa ett moderkort med AT-standard för AMD K6-2/K6-III processorer.
- Sälja hela datorn och bygga nytt från grunden.
Hur jag gjorde återkommer jag till nästa gång! :)
Vibrationer puts väck! :D
Nu jäklar! Jag sökte genom internets alla sidor om gummiupphängda hårddiskar, både hemmagjorda och professionella arrangemang.. Folk rekommenderade gummiband och tygresår, jag begav mig ned till staden och sökte igenom varje stormarknad och järnaffär efter gummiband, resår och nåt att låsa banden med.. Det enda jag hittade var på OBS, 23mm breda tygresår. Köpte dessa för 22kr styck (!!) och for hem över fjället.. När jag kom hem märkte jag att det fanns endast ett hål på var sida tillräckligt stor för att jag skulle få igenom resåret..
Hålen jag syftar på är de ovala i mitten..
Fan.. tänkte jag.. hur gör jag nu? Med bara ett resår i mitten av hårddisken står den och vobblar vid minsta rörelse om jag lyckas balansera den.. Nej det går inte.. så jag tänkte kanske någon av mina gamla jumpaskor har "fjädrande" skosnören.. jag klippte sönder tyget på ett par skosnören, men fann inget där.. Jaha skulle jag åka ned till stan igen och leta vidare.. Så kom jag på att många "sportjackor" har gummiband för att dra åt luvan osv. Jag tittade på min gamla sommarjacka som jag inte hunnit slänga än, och där fanns två gummiband, i perfekt storlek och allt! :D Jag snörade dom genom skruvhålen och satte dit hårddisken. Funkde perfekt från första början och datorn blev t-y-s-t..
Gummibandet ligger omlott för att hålla hårddisken fixerad. Banden knöt jag på utsidan med en robansknop så det sitter ordentligt!
Buntbanden är till för att binda fast hårddisken vid gummibanden så den inte kan glida..
Hårddisken har ingen fysisk kontakt med chassit förutom via gummibanden, som tar upp vibrationerna väldigt effektivt!
Resåren lämnade jag tillbaka och fick pengar tillbaka, så det blev gratis för mig, ingen bensinkostnad heller eftersom jag cyklade! :)
Hålen jag syftar på är de ovala i mitten..
Fan.. tänkte jag.. hur gör jag nu? Med bara ett resår i mitten av hårddisken står den och vobblar vid minsta rörelse om jag lyckas balansera den.. Nej det går inte.. så jag tänkte kanske någon av mina gamla jumpaskor har "fjädrande" skosnören.. jag klippte sönder tyget på ett par skosnören, men fann inget där.. Jaha skulle jag åka ned till stan igen och leta vidare.. Så kom jag på att många "sportjackor" har gummiband för att dra åt luvan osv. Jag tittade på min gamla sommarjacka som jag inte hunnit slänga än, och där fanns två gummiband, i perfekt storlek och allt! :D Jag snörade dom genom skruvhålen och satte dit hårddisken. Funkde perfekt från första början och datorn blev t-y-s-t..
Gummibandet ligger omlott för att hålla hårddisken fixerad. Banden knöt jag på utsidan med en robansknop så det sitter ordentligt!
Buntbanden är till för att binda fast hårddisken vid gummibanden så den inte kan glida..
Hårddisken har ingen fysisk kontakt med chassit förutom via gummibanden, som tar upp vibrationerna väldigt effektivt!
Resåren lämnade jag tillbaka och fick pengar tillbaka, så det blev gratis för mig, ingen bensinkostnad heller eftersom jag cyklade! :)
AHA!
Igår eftermiddag blev jag galen över vibrationerna från min dator, som transporterar sig hela vägen till mitt skrivbord.. Det slutade när jag flyttade datorn ut från skrivbordet, men så hörde jag vibrationerna i stället. Jag fick för mig att det var fläkten till processorkylaren som vibrerade men när jag undersökte det så upptäckte jag att det kom från hårddiskarna! Jag funderade på att dra ut min gamla hårddisk, men jag hade inte tid då.. Sen när jag hade gått och lagt mig kom jag på att jag hade läst att min nya hårddisk var tyst och sval, men vibrerade mycket. Trots att jag har gummiupphängd hårddisklåda i chassi, så är fortplantar sig vibrationerna och det vibrerar rejält! Så nu ska jag hänga upp hårddisken i gummisnoddar på något sätt..
