Alternativsdjungeln
Som jag nämnde i mitt tidigare inlägg så stod jag i valet och kvalet över hur jag skulle uppgradera min dator. Jag hade två huvudalternativ, och det var ett nytt moderkort AT/ATX-micro för en AMD K6-2/K6-III eller en ny låda (inkl. nätaggregat) och ett ATX-moderkort för Intel Pentium 2/Celeron. Det senare alternativet var ju dyrare, samtidigt som jag kunde sälja hela min dator för ett högre pris och totalkostnaden skulle gå på ett ut mellan alternativen.
Det här är sammanställningen jag gjorde. Förlagan gjorde jag på en tråkig föreläsning om skärande bearbetning en solig vårdag i maj 1999. (Jag boomade den tentan..)
Sammanställningen innehåller flera alternativ, men eftersom det blir så smått på bilden så kommer nedan förstorade bilder av de olika alternativen.
AT/ATX-micro moderkortet jag funderade på att köpa var ett Spacewalker HOT-591P. Företaget kom sedan att byta namn till Shuttle och har nu gjort sig kända på sina Barebone-chassin som kallas XPC. Processorerna var AMD's K6-2 och K6-III, vilka är RISC-varianter på Intel's P55-arkitektur (dvs. Intel Pentium MMX). Men AMD hade utvecklat både chipset och processor-aktitekturen så den var någorlunda jämförbar med Intel Celeron. Av de tester jag hade några studerat, kom det fram att AMD's 3DNow-instruktioner utnyttjades bra av 3Dfx Voodoo-grafikkort. Därför tänkte jag även köpa ett sådant grafikkort. Att behålla mitt gamla grafikkort var inte intressat eftersom den nya AGP-porten för grafikkort hade precis introducerats. Vid denna tidpunkt hade låg produktionstakt och jordbävning i Taiwan pressat upp priserna på minne till mycket höga nivåer. PC100 128MB kunde kosta så mycket som 2500kr, vilket var det dubbla mot några månader tidigare! Därför planerade jag att köpa ett begagnat minne istället. En ny hårddisk ville jag också ha, och om jag minns rätt så hade IBM precis släppt sin GXP-serie som vars rotationshastighet låg på 7200 varv/minut och cache-minnet i hårddisken låg på 512KB (dubbel så mycket som i Fujitsu-hårddisken och 8 gånger så mycket som i Western Digital-hårddisken jag hade).
Det andra huvudalternativet som jag pedagogiskt färgade blått, grundade sig på att jag byggde upp datorn från grunden. Jag minns jag letade efter ett moderkort som skulle klara av en bussfrekvens på 133Mhz eftersom Intel planerade att lansera nya processorer på hösten med den bussfrekvensen. Det var även därför jag behövde en 'converter' som är helt enkelt ett dotterkort med en PPGA-sockel som passar i en slot-1 för Intel Pentium 2 och 3 processorer. Min tanke var att jag skulle inom en snar framtid uppgradera och byta processor till en Pentium 3. Tyvärr visade det sig att för det första var 440BX-chipset inte kompatibelt med "Coppermine"-processorerna (Coppermine är arbetsnamnet på Intels processorer med 133Mhz-bussfrekvens), för det andra så gick Intel över helt till PPGA-sockel, men modifierade den väldigt lite som kallade den FC-PGA-sockel som inte var kompatibel med PPGA-sockeln. Så den faktorn behövde jag inte ha tagit hänsyn till. Celeron (som är en budgetversion av Intel Pentium 2) fanns även som slot-1, men denna version höll på att försvinna vid den här tidpunkten. Prestandaskillnaden mellan en Celeron 400Mhz och en Celeron 466Mhz var minimal och inte märkbar vid normal användning. Men för mig handlade om kapprustningskriget.. 466 miljoner sväningar per sekund ÄR mer än 400 miljoner, så enkelt är det! Observera att grafikkortet var ett nVidia Riva TnT2 m64 (budgetversionen av Riva TnT2), eftersom ansågs att TnT2 var generellt sett det bästa grafikkortet på marknaden. Intressant är att grafikkortet tillverkades av ett svensk företag som hette Absolute Multimedia! Från början hade jag ställt in mig på att köpa ett Hercules Dynamite TnT, vilket hade nVidia Riva TnT-chips.. Men eftersom TnT2 släpptes under sommaren ville jag ha det nyaste. Trots att budgetversionen m64 var inte alls snabbare än det äldre TnT.
Jag har alltid haft ett gott öga till Asus moderkort, och Asus P2B ansågs vara det bästa, men det var också dyrt! Så jag kollade även på EpoX EP-BX3 som var betydligt billigar, men tillslut valde jag ett AOpen AX6BC.
Det här är sammanställningen jag gjorde. Förlagan gjorde jag på en tråkig föreläsning om skärande bearbetning en solig vårdag i maj 1999. (Jag boomade den tentan..)
Sammanställningen innehåller flera alternativ, men eftersom det blir så smått på bilden så kommer nedan förstorade bilder av de olika alternativen.
AT/ATX-micro moderkortet jag funderade på att köpa var ett Spacewalker HOT-591P. Företaget kom sedan att byta namn till Shuttle och har nu gjort sig kända på sina Barebone-chassin som kallas XPC. Processorerna var AMD's K6-2 och K6-III, vilka är RISC-varianter på Intel's P55-arkitektur (dvs. Intel Pentium MMX). Men AMD hade utvecklat både chipset och processor-aktitekturen så den var någorlunda jämförbar med Intel Celeron. Av de tester jag hade några studerat, kom det fram att AMD's 3DNow-instruktioner utnyttjades bra av 3Dfx Voodoo-grafikkort. Därför tänkte jag även köpa ett sådant grafikkort. Att behålla mitt gamla grafikkort var inte intressat eftersom den nya AGP-porten för grafikkort hade precis introducerats. Vid denna tidpunkt hade låg produktionstakt och jordbävning i Taiwan pressat upp priserna på minne till mycket höga nivåer. PC100 128MB kunde kosta så mycket som 2500kr, vilket var det dubbla mot några månader tidigare! Därför planerade jag att köpa ett begagnat minne istället. En ny hårddisk ville jag också ha, och om jag minns rätt så hade IBM precis släppt sin GXP-serie som vars rotationshastighet låg på 7200 varv/minut och cache-minnet i hårddisken låg på 512KB (dubbel så mycket som i Fujitsu-hårddisken och 8 gånger så mycket som i Western Digital-hårddisken jag hade).
Det andra huvudalternativet som jag pedagogiskt färgade blått, grundade sig på att jag byggde upp datorn från grunden. Jag minns jag letade efter ett moderkort som skulle klara av en bussfrekvens på 133Mhz eftersom Intel planerade att lansera nya processorer på hösten med den bussfrekvensen. Det var även därför jag behövde en 'converter' som är helt enkelt ett dotterkort med en PPGA-sockel som passar i en slot-1 för Intel Pentium 2 och 3 processorer. Min tanke var att jag skulle inom en snar framtid uppgradera och byta processor till en Pentium 3. Tyvärr visade det sig att för det första var 440BX-chipset inte kompatibelt med "Coppermine"-processorerna (Coppermine är arbetsnamnet på Intels processorer med 133Mhz-bussfrekvens), för det andra så gick Intel över helt till PPGA-sockel, men modifierade den väldigt lite som kallade den FC-PGA-sockel som inte var kompatibel med PPGA-sockeln. Så den faktorn behövde jag inte ha tagit hänsyn till. Celeron (som är en budgetversion av Intel Pentium 2) fanns även som slot-1, men denna version höll på att försvinna vid den här tidpunkten. Prestandaskillnaden mellan en Celeron 400Mhz och en Celeron 466Mhz var minimal och inte märkbar vid normal användning. Men för mig handlade om kapprustningskriget.. 466 miljoner sväningar per sekund ÄR mer än 400 miljoner, så enkelt är det! Observera att grafikkortet var ett nVidia Riva TnT2 m64 (budgetversionen av Riva TnT2), eftersom ansågs att TnT2 var generellt sett det bästa grafikkortet på marknaden. Intressant är att grafikkortet tillverkades av ett svensk företag som hette Absolute Multimedia! Från början hade jag ställt in mig på att köpa ett Hercules Dynamite TnT, vilket hade nVidia Riva TnT-chips.. Men eftersom TnT2 släpptes under sommaren ville jag ha det nyaste. Trots att budgetversionen m64 var inte alls snabbare än det äldre TnT.
Jag har alltid haft ett gott öga till Asus moderkort, och Asus P2B ansågs vara det bästa, men det var också dyrt! Så jag kollade även på EpoX EP-BX3 som var betydligt billigar, men tillslut valde jag ett AOpen AX6BC.
Kommentarer
Trackback
