Jaha så blev det en ny mobil..
Tänkte skriva lite historia om de mobiler jag har haft...
Jag var nog den sista i Sverige som skaffade mobil-telefon. När jag fyllde fick jag en Nokia 3210 med kontaktkort av min far år 2000.
Jag var så stolt att äntligen vara en mobiltelefonsägare. Jag bytte till det röda originalskalet för att var unik. 3210 var väl den vanligaste mobilen då... Andra som var mycket rikare (mer bortskämda) och hippa än mig hade en 8210.
Nokia 3210
Mobilen fungerade alldeles utmärkt hela tiden. Jag hade den till senhösten 2002 då jag köpte en Siemens M50.
Den var nästan lika liten som Nokia 8210/8310 men mycket billigare och hade enastående batteritid. Dock saknade den miniräknare och hade väldigt hårda tangenter. Dagen efter jag hade köpt den hade jag den med mig på jobbet (jobbade som städare vid den här tidpunkten) och den ramlade ur fickan och hamnade bara några centimeter från en hink full med vatten, inte nog med det när jag köpte den ny från Vodafones butik så gick jag på ett fik och lekte med den, så gick displayen sönder direkt så jag gick in och bytte den.
Siemens M50
Jag hade den till hösten 2003, då jag var trött på den ilblåa displayen och det faktum att den saknade miniräknare. Då köpte jag uppföljare Siemens M55 som var än mindre, hade miniräknare, flerfärgsskärm och ascoola lysdioder på sidan som blinkade när det kom sms, när någon ringde, när man själv ringde, när larmet ljöd osv. De var väldigt praktiska eftersom man såg från långt håll om någon hade sms:at eller ringt. Den hade än bättre batteritid faktiskt. Båda Siemens-mobilerna var oerhört stabila och buggfria, fast det var väl de flesta mobilerna på den tiden?
Siemens M55
Våren 2005 ville jag köpa ny mobil igen, mest för att det var roligt med en ny leksak... Jag fastnade dessvärre för Sony Ericsson K600i. Min första Sony Ericsson. Den var den första med Sony Ericssons unika menysystem mm, och föregångare till den oändligt populära (och stabila) mobilen K610i. Orsaken till att jag fastnade för den var att säljaren sa att man kunde ladda ned TV-snuttar och titta på dem. Så jag köpte den, men vad jag irriterade mig på den. Knapparna var så små, mobilen hade en lustig utformning (rektangelformad med rundade kanter) vilket gjorde att den var obekväm att hålla i. Den stora skärmen blev lätt repig och smutsig. Hösten 2006 sålde jag den till min far och köpte min nästa Sony Ericsson.
Sony Ericsson K600i
Min nästa telefon köpte jag del för att jag var så trött på de sega menyerna men också för att jag jobbade som elektriker och hade mobilen i fickan på arbetsbyxorna och var rädd att krossa den när jag jobbade. Så därför köpte jag en SE W300i. Det är den mobilen jag har varit mest nöjd med hittills. Den hade sämre kamera, sämre display och ingen 3G. Men det var en Walkmanmobil med riktigt bra ljud faktiskt. Dessutom var den väldigt liten och smidig med sin vikfunktion. T.ex. när jag skrev sms och var tvungen avsluta snabb (när jag körde bil t.ex.) så var det bara att slå ihop telefonen och den automatiskt sparade sms:et. Smidigt var det dessutom att svara och lägga på genom att öppna och stänga telefonen. Tyvärr var den lite för tjock (dock väldigt skön att hålla i).
Sony Ericsson W300i
Knapparna var sköna att skriva med men jag tyckte utseendet till en början var ganska fult. Sommaren 2007 bytte jag igen, efter jag hade sålt mobilen vidare till min mor som älskar den (framförallt Walkmandelen). En arbetskamerat visade upp en bild i arbetssyfte med sin Nokia mobil och jag blev så impad över allt man kunde göra med mobilen så jag köpte en Nokia E65 i mocka, med Symbian och mobile-office. Men jag hade två problem med mobilen, dels var den slö, sedan låste den sig rätt ofta och dessutom hade den kromade sargen runt skärmen blev väldigt full med feta fingeravtryck. Det mest säljande argumentet var att den hade WLAN och att man kunde ringa med Skype från den. Eftersom jag skulle åka och jobba i Hong-Kong i en månad så tänkte jag att det var en smart idé. Sedan använde jag inte mobilen på det sättet eftersom jag ringde hem med jobbdatorn istället.
Nokia E65
Mobilen var egenligen inget fel på direkt. Lite buggig, förvirrande menysystem (framförallt när jag var van vid SE), men det allvarligaste felet med den var mina skäggstrån fastnade mellan kromsargen och omgivande plasten och det gjorde svinont (iblande kunde jag se små hårstrån sticka ut bredvid skärmen). Så jag sålden på Tradera och köpte HTC S730 tyvärr.
Jag har skrivit om HTC:s tidigare och varför jag är så trött på den. Jag ska försöka sälja den på Tradera.
Nu idag köpte jag en Sony Ericsson W595, riktigt läcker (framförallt skärmen). Jag har testat den en del och är riktigt nöjd än så länge. Det största problemet är att i utfällt läge glappar släden väldigt mycket. Jag läste på nätet om andra som hade glappande mobiler men med min otur är sanslöst mycket, nästan svårt att använda knapparna på den. Förbannade skit. Men annars är jag nöjd med mobilen...
PQI i810, HTC S730 och SE W595
Kameran är riktigt bra faktiskt. Jag vet inte om jag orkar gå in och klaga på mobilen med den glappande släden. Vi får se...
Jag var nog den sista i Sverige som skaffade mobil-telefon. När jag fyllde fick jag en Nokia 3210 med kontaktkort av min far år 2000.
Jag var så stolt att äntligen vara en mobiltelefonsägare. Jag bytte till det röda originalskalet för att var unik. 3210 var väl den vanligaste mobilen då... Andra som var mycket rikare (mer bortskämda) och hippa än mig hade en 8210.
Nokia 3210
Mobilen fungerade alldeles utmärkt hela tiden. Jag hade den till senhösten 2002 då jag köpte en Siemens M50.
Den var nästan lika liten som Nokia 8210/8310 men mycket billigare och hade enastående batteritid. Dock saknade den miniräknare och hade väldigt hårda tangenter. Dagen efter jag hade köpt den hade jag den med mig på jobbet (jobbade som städare vid den här tidpunkten) och den ramlade ur fickan och hamnade bara några centimeter från en hink full med vatten, inte nog med det när jag köpte den ny från Vodafones butik så gick jag på ett fik och lekte med den, så gick displayen sönder direkt så jag gick in och bytte den.
Siemens M50
Jag hade den till hösten 2003, då jag var trött på den ilblåa displayen och det faktum att den saknade miniräknare. Då köpte jag uppföljare Siemens M55 som var än mindre, hade miniräknare, flerfärgsskärm och ascoola lysdioder på sidan som blinkade när det kom sms, när någon ringde, när man själv ringde, när larmet ljöd osv. De var väldigt praktiska eftersom man såg från långt håll om någon hade sms:at eller ringt. Den hade än bättre batteritid faktiskt. Båda Siemens-mobilerna var oerhört stabila och buggfria, fast det var väl de flesta mobilerna på den tiden?
Siemens M55
Våren 2005 ville jag köpa ny mobil igen, mest för att det var roligt med en ny leksak... Jag fastnade dessvärre för Sony Ericsson K600i. Min första Sony Ericsson. Den var den första med Sony Ericssons unika menysystem mm, och föregångare till den oändligt populära (och stabila) mobilen K610i. Orsaken till att jag fastnade för den var att säljaren sa att man kunde ladda ned TV-snuttar och titta på dem. Så jag köpte den, men vad jag irriterade mig på den. Knapparna var så små, mobilen hade en lustig utformning (rektangelformad med rundade kanter) vilket gjorde att den var obekväm att hålla i. Den stora skärmen blev lätt repig och smutsig. Hösten 2006 sålde jag den till min far och köpte min nästa Sony Ericsson.
Sony Ericsson K600i
Min nästa telefon köpte jag del för att jag var så trött på de sega menyerna men också för att jag jobbade som elektriker och hade mobilen i fickan på arbetsbyxorna och var rädd att krossa den när jag jobbade. Så därför köpte jag en SE W300i. Det är den mobilen jag har varit mest nöjd med hittills. Den hade sämre kamera, sämre display och ingen 3G. Men det var en Walkmanmobil med riktigt bra ljud faktiskt. Dessutom var den väldigt liten och smidig med sin vikfunktion. T.ex. när jag skrev sms och var tvungen avsluta snabb (när jag körde bil t.ex.) så var det bara att slå ihop telefonen och den automatiskt sparade sms:et. Smidigt var det dessutom att svara och lägga på genom att öppna och stänga telefonen. Tyvärr var den lite för tjock (dock väldigt skön att hålla i).
Sony Ericsson W300i
Knapparna var sköna att skriva med men jag tyckte utseendet till en början var ganska fult. Sommaren 2007 bytte jag igen, efter jag hade sålt mobilen vidare till min mor som älskar den (framförallt Walkmandelen). En arbetskamerat visade upp en bild i arbetssyfte med sin Nokia mobil och jag blev så impad över allt man kunde göra med mobilen så jag köpte en Nokia E65 i mocka, med Symbian och mobile-office. Men jag hade två problem med mobilen, dels var den slö, sedan låste den sig rätt ofta och dessutom hade den kromade sargen runt skärmen blev väldigt full med feta fingeravtryck. Det mest säljande argumentet var att den hade WLAN och att man kunde ringa med Skype från den. Eftersom jag skulle åka och jobba i Hong-Kong i en månad så tänkte jag att det var en smart idé. Sedan använde jag inte mobilen på det sättet eftersom jag ringde hem med jobbdatorn istället.
Nokia E65
Mobilen var egenligen inget fel på direkt. Lite buggig, förvirrande menysystem (framförallt när jag var van vid SE), men det allvarligaste felet med den var mina skäggstrån fastnade mellan kromsargen och omgivande plasten och det gjorde svinont (iblande kunde jag se små hårstrån sticka ut bredvid skärmen). Så jag sålden på Tradera och köpte HTC S730 tyvärr.
Jag har skrivit om HTC:s tidigare och varför jag är så trött på den. Jag ska försöka sälja den på Tradera.
Nu idag köpte jag en Sony Ericsson W595, riktigt läcker (framförallt skärmen). Jag har testat den en del och är riktigt nöjd än så länge. Det största problemet är att i utfällt läge glappar släden väldigt mycket. Jag läste på nätet om andra som hade glappande mobiler men med min otur är sanslöst mycket, nästan svårt att använda knapparna på den. Förbannade skit. Men annars är jag nöjd med mobilen...
PQI i810, HTC S730 och SE W595
Kameran är riktigt bra faktiskt. Jag vet inte om jag orkar gå in och klaga på mobilen med den glappande släden. Vi får se...
Trackback
