Vad hände sen?
Jag fick blodad tand efter mitt första inköp. Många och långa samtal med mina kompisar lärde jag mig så mycket som möjligt om datorer och hur de är uppbyggda. Dessutom ingick en 5p kurs i datalogi på min utbildning. Av en händelse så kollade jag på blocket.se och såg att ett Asus P55T2P4 (moderkort) med 48MB (2x32MB + 2x16MB) ram-minne var till salu för 500kr (jag minns att Johan hade 128MB ram-minne i sin dator, vilket jag tyckte var otroligt mycket). Jocke (en annan kompis) sa att det var ett riktigt bra moderkort, så jag tog ett djup andetag och köpte det. Detta var i april 1999, och någon vecka senare stod det ett stort vadderat kuvert ovan på min brevlåda, som det stod "AKTAS INNEHÅLLER ELEKTRONIK!" på. Obsrvera den långa raden av små lödpunkter precis ovanför processorsockeln. På vissa varianter av detta moderkort finns där en sockel som man kan sätta in cacheminne till processorn. Intel Pentium (P5) hade ju cachen på moderkort som kommunicerade med samma buss som ram-minnet. Detta vore omöjligt idag, då det skiljer mycket i hastighet mellan fsb och cpu. Det var även funktionskrävande att installera två identiska minnesmoduler eftersom simm-modulerna hade 32-bitars bredd, medan bussen hade 64-bitar. Jämför med dagens "dual channel".
Så här vackert är ett Asus P55T2P4 moderkort.
Sedan skaffade jag en Intel Pentium 233 MMX från ett företag som hette pyttemjuk i Oxelösund (ja det är ett sarkastiskt menat företagsnamn med siktet inställt på ett välkänt stort mjukvaruföretag med en känd "head-nerd" som företagsledare).
Intel Pentium 233 MMX
Det som skiljer MMX-versionen av Pentium (P55C) och den vanliga Pentium (P54), är att MMX har dubbelt så stor cache på första nivån och 57 instruktioner. Processorn var ganska dyr, men jag köpte den för att sedan dess har ett upprustningskrig pågått mellan Johan, Jocke och mig. Prestandavinsten var slående, och Johan blev avundsjuk på min dator :D.. Men nu går jag händelserna i förväg!
Jag fortsatte söka efter begagnade delar på nätet, och frågade de andra om dessa var bra.. Ljudkortet blev ett Creative Labs Soundblaster AWE 64 ISA (alltså den hade en isa-kontakt, en buss med 16-bitarsbred och 16 2/3Mhz frekvens). Det skulle vara väldigt bra och påkostat. Jag vet inte med såhär ser det ut i alla fall:
Creative Labs Soundblaster AWE 64 ISA
Jag minns inte hur länge, men det tog några veckor att få hem alla delar. Det var ju så att jag köpte en del, efter det kollade jag runt efter nästa. De två sista delarna jag fick var grafikkortet och chassiet. Chassiet vet jag inte alls vilket märke det var (kan ju har varit ett noname), jag minns inte heller hur det såg ut.. tyvärr..
Grafikkortet minns jag tydligt. En dag kom ett ganska stor paket, med en sliten kartong i.
Såhär mystiskt (haha) såg paketet ut..
Däri fanns grafikkortet som syns på bilden. Ett Matrox Mystique 4MB (SGRAM, ett dyrare Synchronous Graphics Random Access Memory) PCI. AGP hade ju precis kommit, och eftersom mitt moderkort var begagnat så fanns ingen sådan slot på det.
Förr i tiden såg datordelar mer ut som elektronik, jämför med ett modernt grafikkort.
Jag har för mig att jag fick datorlådan/chassiet sist. En grå, ganska intetsägande, AT-låda, men det var en tower och ingen desktop. Nu hade jag fått hem alla delar, så Johan och jag satt en ljummen kväll i maj och monterade ihop hela datorn. Skärmen, hårddiskarna, cd-rom:en och diskettstationen hade jag ju kvar från förra datorn. Lyckan var stor när allt fungerade, jag minns att Johan och Jocke sa att jag hade tur som fick allt att fungera. Vi installerade Windows 98, Winamp och ICQ. Sent den kvällen och natten satt jag uppe och lyssnade på Blümchen och pratade med de båda över ICQ. Jag kände en enorm tillfredsställelse, jag kände en tillhörighet. Jag hade blivit en nerd!
Så här vackert är ett Asus P55T2P4 moderkort.
Sedan skaffade jag en Intel Pentium 233 MMX från ett företag som hette pyttemjuk i Oxelösund (ja det är ett sarkastiskt menat företagsnamn med siktet inställt på ett välkänt stort mjukvaruföretag med en känd "head-nerd" som företagsledare).
Intel Pentium 233 MMX
Det som skiljer MMX-versionen av Pentium (P55C) och den vanliga Pentium (P54), är att MMX har dubbelt så stor cache på första nivån och 57 instruktioner. Processorn var ganska dyr, men jag köpte den för att sedan dess har ett upprustningskrig pågått mellan Johan, Jocke och mig. Prestandavinsten var slående, och Johan blev avundsjuk på min dator :D.. Men nu går jag händelserna i förväg!
Jag fortsatte söka efter begagnade delar på nätet, och frågade de andra om dessa var bra.. Ljudkortet blev ett Creative Labs Soundblaster AWE 64 ISA (alltså den hade en isa-kontakt, en buss med 16-bitarsbred och 16 2/3Mhz frekvens). Det skulle vara väldigt bra och påkostat. Jag vet inte med såhär ser det ut i alla fall:
Creative Labs Soundblaster AWE 64 ISA
Jag minns inte hur länge, men det tog några veckor att få hem alla delar. Det var ju så att jag köpte en del, efter det kollade jag runt efter nästa. De två sista delarna jag fick var grafikkortet och chassiet. Chassiet vet jag inte alls vilket märke det var (kan ju har varit ett noname), jag minns inte heller hur det såg ut.. tyvärr..
Grafikkortet minns jag tydligt. En dag kom ett ganska stor paket, med en sliten kartong i.
Såhär mystiskt (haha) såg paketet ut..
Däri fanns grafikkortet som syns på bilden. Ett Matrox Mystique 4MB (SGRAM, ett dyrare Synchronous Graphics Random Access Memory) PCI. AGP hade ju precis kommit, och eftersom mitt moderkort var begagnat så fanns ingen sådan slot på det.
Förr i tiden såg datordelar mer ut som elektronik, jämför med ett modernt grafikkort.
Jag har för mig att jag fick datorlådan/chassiet sist. En grå, ganska intetsägande, AT-låda, men det var en tower och ingen desktop. Nu hade jag fått hem alla delar, så Johan och jag satt en ljummen kväll i maj och monterade ihop hela datorn. Skärmen, hårddiskarna, cd-rom:en och diskettstationen hade jag ju kvar från förra datorn. Lyckan var stor när allt fungerade, jag minns att Johan och Jocke sa att jag hade tur som fick allt att fungera. Vi installerade Windows 98, Winamp och ICQ. Sent den kvällen och natten satt jag uppe och lyssnade på Blümchen och pratade med de båda över ICQ. Jag kände en enorm tillfredsställelse, jag kände en tillhörighet. Jag hade blivit en nerd!
Kommentarer
Trackback
