Betydligt besvärligare när man är pappaledig
Usch det här har varit en jobbig dag. Min dator har crashat, Elias är sur på mig och jag är dålig i magen. Jag åt två minipizzor till lunch i alla fall, så långsamt jag kunde.
Nu är det kväll och Jenny lagade grekisk pytt i panna med kylckling, zuccini, aubergine, paprika, tomat och fetaost i ugn och jag gjorde tzatziki till. Jag åt vid sextiden på kvällen så jag var rejält hungrig. Tog en så pass liten portion att Jenny tyckte det var lite och åt så långsamt så att Jenny (som äter väldigt långsamt) hann bli klar innan mig trots att hon tog en större portion.
Kroppen reagerar när man ställer om. Hungersuget sitter i hjärnan. Att gå emot det är mot alla instinkter. Jag tror typ magsyran kan lura en att det är mer hunger än vad det är.
Jag är iaf inne på havre-grejen för att motverka hungern. När jag var gravid åt jag inte gröt=hungrig som en varg och då kom jag på fil med havremüsli.
Nu för tiden äter jag upp på tallriken (utom mittdelen på tomaten) och äter snabbt så jag inte hinner tänka. Väger 57 kg till 165 cm. Vägde innan graviditeten 47 kg och var därmed underviktig. Har ingen bil utan rör mig så fort jag ska någonstans. Är inte road av mat, utom ibland då jag vill äta massor. Minns inte att jag blev uppfostrad att äta upp.
Har du kollat upp Ayur Veda, om vilken kroppstyp du är? De ger ofta rekommendationer om vilken mat som passar.
Lycka till! Det är nu du lägger grunden för en hälsosam "ålderdom".
PS Det där med att äta långsamt låter ju som mitt sätt att äta karameller när vi var små "du kan inte ha kvar?!" världens minsta karamellbit på tungan Långsamt är tricket ;-) kram
Du är på rätt väg! Jag är full av beundran för din envishet. Lik mamma eller :D ?
